En busstur av ett annat slag, såväl för förare, passagerare och omgivning.

Ljudlöst glider stadsbussen över körfältet, rullar in till sidan och står tyst i vägrenen. Den som spetsar öronen och lyckas blockera alla trafikljud kan faktiskt höra ett lätt surrande. De elstyrda dörrarna går upp – kliv på i Mercedes-Benz eCitaro. Den som vill veta mer om framtidens busstrafik bör planera in en utflykt till Mannheim, Heidelberg, Hamburg eller Berlin den närmaste tiden. Dessa städers kollektivtrafik är först med att införa den nya, helt eldrivna Mercedes-Benz eCitaro. Idag är det tillfälle för en förtur på provbanan.

Den vanliga kontrollen före start påminner därför mest om en yttre besiktning. Formgivarna har inte lovat för mycket: Denna buss är en speciell Citaro. Den uppmärksamme lägger märke till den sobert blå bokstaven ”e” i modelltexten eCitaro. Ingen motor som går på tomgång. Tyst står bussen utan att störa omgivningen och är ändå redo att köra.

Inuti ser förarhytten ut som den brukar, och att byta förare går lika snabbt och lätt som alltid. Efter att tändningen satts på är det den blått lysande instrumentpanelen som drar blickarna till sig. En så kallad powermeter ersätter den nu överflödiga varvtalsmätaren. Den visar den aktuella strömförbrukningen när gaspedalen trycks ned, återvinningsnivån när eCitaro omvandlar rörelse- och bromsenergi till elektricitet som fyller på batterierna.

Ställa in säte och spegel, aktivera körläge, lossa bromsen, sedan gasen i botten – nej: strömmen. eCitaro accelererar jämnt och förblir tyst. Det verkar hur lätt som helst när den 13 ton tunga bussen sätts i rörelse. Ljuden från däck och underlag är högre än ljudet från motordriften. En utmaning för produktionen: Här överröstar inte motor eller växellåda eventuella biljud som uppstår. Så bra då att det är en Citaro. Och det är också bra att eCitaro tillverkas tillsammans med sina syskon med förbränningsmotor. Kvalitet gynnas av välbeprövade rutiner.

Med sin åtta ton tunga framaxel ligger eCitaro stadigt – men inte tungt – på vägen. Ett stabiliseringsreglage gör bussen säker i kurvorna, trots att batterierna sitter på taket. eCitaro är mycket välbalanserad. Det är en fördel för tyngdpunkt och viktfördelning att vissa batteripaket sitter baktill istället för vid motor och växelsystem. Trafikljus föröver: Tar man foten från gaspedalen innebär det att eCitaron sakta glider vidare. Inbromsningen sker antingen med bromspedal eller med ett rattstångsreglage. I båda fallen sker inbromsningen rent elektriskt och energin som utvinns laddar batteriet. Särskilt fascinerande är detta vid längre inbromsningar i nedförsbacke då eCitaro glider fram medan räckviddsvisaren går upp istället för ned. Det är först vid en kraftig och hastig inbromsning som den klassiska skivbromsen tar vid.

Och passagerarna? De drar också nytta av tystnaden. En vanlig Citaro är lugn, men eCitaro är tyst. Man hör att man inte hör något. Luftkonditioneringen arbetar strömsnålt trots sin starka effekt. Uppvärmningen har en mycket effektiv värmepump, men idag är den avstängd med hänsyn till yttertemperaturen.

Tyst rullar eCitaro fram, nästan ohörbart för omgivningen, släpper inte ut några föroreningar, inte ens ett avgasrör har den. Turen är alldeles för snabbt över, men en sak är klar: Oavsett vad det är för slutdestination så leder resan in i framtiden. Morgondagens stadsbuss – i Mercedes-Benz eCitaro är det redan nutid. En runda till? Tiden räcker inte till. Vad sägs om en utflykt till Mannheim, Heidelberg, Hamburg eller Berlin, för att se vad nya eCitaro har att ge?